Klassificering och egenskaper för trådrullning
Lämna ett meddelande
Gängvalsning är huvudsakligen indelad i två kategorier baserat på de använda dynorna: gängrullning och gängsvarvning. Beroende på matningsmetod kan trådsvarvning delas upp ytterligare i flera former. Vid axiell gängrullning rör sig rullarna längs arbetsstyckets axel för att bilda gängan. Tangentiell trådrullning, även känd som planetarisk trådrullning, innebär att rullarna skär in i arbetsstycket från sidan. Radiell gängrullning använder två eller tre rullar för att forma gängan i en enda rotation. Det finns också huvudrullning, vanligen på automatiska svarvar, som använder flera jämnt fördelade rullande hjul.
Trådrullning har flera fördelar. Dess ytråhet är överlägsen svarvning, fräsning och slipning. Den arbetshärdning som skapas genom valsning ökar trådens hållfasthet och hårdhet. Denna process har högt materialutnyttjande, hög produktionseffektivitet och är lätt att automatisera. Dessutom har rullformarna en lång livslängd.
Gängrullning har också vissa begränsningar eller specifika krav. Hårdheten hos arbetsstyckets material bör i allmänhet inte överstiga HRC40, och hög dimensionell noggrannhet för ämnet krävs. Höga precisions- och hårdhetskrav ställs på valsformarna, vilket gör tillverkningen svår, och den är i allmänhet olämplig för valsning av trådar med asymmetriska tandprofiler. Bearbetningsparametrar måste kontrolleras strikt. För många rullande varv kan leda till låg effektivitet, gängseparation eller tvärgängning, medan för få varv kan resultera i o-om- gängor eller förkortad livslängd. Vanliga bearbetningsfel inkluderar ytsprickor, repor, kors-gängning och delvis ut{10}}av-rundhet av gängorna.







